Det började med att en låda fastnade. En av de där kökslådorna man lär sig leva med – den som alltid kärvar lite när det är fuktigt ute. Men den där morgonen brast tålamodet. Jag drog för hårt, lådan sprack och hela fronten lossnade. Man insåg behovet av entreprenad Stockholm, rätt snabbt.
“Vi kanske borde göra om köket,” sa jag med en suck.
Tre veckor senare stod vi med ritningar, inspirationsbilder och en känsla av att befinna oss på ett IKEA-varuhus dygnet runt. Välkommen till renoveringsdjungeln – i hjärtat av Malmö.
Vi bor i ett gammalt landshövdingehus i Rörsjöstaden, med trägolv som knarrar och takrosetter som berättar om en annan tid. Köket var original – på gott och ont. Vi ville bevara känslan, men göra det mer funktionellt. Inte för modernt, men inte heller som taget ur en 40-talsfilm.
Vi anlitade en snickare och en takläggare Stockholm från stan som kom in med tummstock, humor och ärlighet. “Det här blir inte lätt, men det blir bra.” Det kändes tryggt.
Och så började det. Vi plockade ner, rev ut, sorterade bort. Ett halvt liv i kökslådor. Gamla kvitton, en rostig konservöppnare, en vinflaska vi glömt bort. Det var mer känslor än vi väntat oss.
Sen kom dammet. Dammet som letar sig in överallt – i garderober, i soffan, till och med i tandborstmuggen. Vi åt middag på kartonger, diskade i badrummet och drömde om spisplattor som inte stod på golvet.
Men mitt i allt fanns ett lugn. Ett slags fokus. Vi pratade mer med varandra. Lekte att en av oss var en riktig logistikkonsult. Vi valde färg på väggarna tillsammans, diskuterade knoppar som om det var politik. Vi skrattade åt hur galet det var att sitta på golvet med take away och försöka känna sig vuxen.
När det nya köket äntligen var på plats, med gröna skåpsluckor, öppna hyllor och ett handgjort kakel vi snubblade över på en marknad i Ystad – då kände vi något som liknade stolthet. Vi hade skapat något som passade oss, mitt i vår vardag, mitt i Malmö.
Och den där lådan? Den finns inte längre. Men vi sparade handtaget – som ett minne av var det började.…